1969 startade TV 2.
”Det var mycket lätt att rekrytera medarbetare till denna kanal. Vi anställde helt enkelt det stora demonstrationståg, som förirrat sig in på TV.s område”.
Citatet kommer från förre tv-chefen(!981-1998) Sam Nilssons ord. Han berättade att det var en vanlig skämtreplik, som fälldes bland en del tv-medarbetare, för att illustrera den stora vänsterdominansen bland mediets journalister.
80% hade enligt dem själv icke-borgerliga värderingar. Så denna väg är väl utforskad och finns ingen anledning att fördjupa sig i.
Någon större omsvängning har åtminstone inte jag märkt i den dagliga nyhetsrapporteringen. Dock har en viss nykterhet insmugit sig.
Vem minns inte omnämnadet av Sd som ”det främlingsfientliga Sd” som var ett stående epitet som aldrig ifrågasattes av de journalister som jobbar med TV
Hur kopplingarna, vänskapsbanden, partilojaliteterna och svängdörrarna mellan det politiska etablissemanget och makten över SVT mediautbud och policy ser ut är ett alltför råddigt ämne för att platsa här. Min ståndpunkt är att dansk TV rapporterar mer sanningsenligt och mer objektivt än den svenska ”fria televisionen”.
Kan med gott samvete hävda att public service har en klar vänsterprägel efter vad jag noterat under många års kritiskt TV-tittande.
Några andra exmpel på hur det journalistiska perspektivet har en tydlig slagsida åt vänster och socialistiskt håll a la DDR: Jag har sammanlagt varit några månder i det forna östblocket Polen, Tjeckoslovaklien och DDR. Svensk TV må vara av mer modernt snitt jämfört med DDR. Sanningshalten i utsändningarna var katastrofalt låg.
Varje kväll var det någon som pratade om ”bålverket mot fascismen” och det hela kunde understrykas av en rysk spelfilm om röda armén eller något dravel om ”arbetarnas förlovade paradis”. Det var politisk indoktrinering som iofs saknade finess. Men för en okritisk öststatsmedborgare fick den passera. För de flesta Öststatsmedborgare var propagandan en självklar del av den grå vardagen. Alternativ var inte tillgängliga.
I Sverige SKALL den etablerade PKsanningen genomsyra verksamheten.
Mediaetablissemanget tog ideologiskt sympati för Segolene Royal som säkert skulle vinna äver Nicolas Sarkozy.
I de amerikanska valkamperna har oftast de demokratiska kandidaterna behandlats med respektfullt mediaomnämnande medan de republikaner som fått en rättvis bild ur den amerikanska väljarens synpunkt är lätt räknade. Göran Rosenbergs reportage från USA´s valrörelse är ett exempel som ligger nära i tiden.
Nu i dagarna har rapporteringen i svensk media präglats av att demonstranterna omnämns som ”studenter”, ”aktivister” Fackföreningar och studentorganisationer uppges alltså ligga bakom.
I verkligheten är det övervägande kriminella invandrare som är frustrerade över att inte beviljas asyl. I ”sin desperata situation” försörjer man sig på Heroinhandel och annan droghandel som är mycket utbredd bland illegala invandrare. Om detta nämns inte ett ljud i svensk press eller TV. Inte heller att det är vänsterextremister, anarkister, huliganer och illegala flyktingar som deltar.
I mitt förra inlägg fanns en länk till en artikel om Invandringen till Grekland. Det finns massor av andra om man vill söka.
På Youtube finns däremot många kanaler till ocensurerade nyheter för att balansera det svenska som filtrerat bort obekväma sanningar.
T.ex att det springer jihadister i demonstrationståg och skriker Allah Akbar! Titta 2.30 in i klippet så inser du vad Pk-media inte vill att du skall veta vad som sker i Aten eller i övriga Grekland.
http://www.youtube.com/watch?v=tFuEgnRuhD8&e
Blattar, Vänstern och Kriminella gör gemensam sak mot regeringen genom att angripa polisen och vandalisera på gator och torg, offenliga byggnader, butiker, bilar etc. Grekerna börjar tröttna.
Exemplen kan göras många över hur svenska journalister mer publicerar vänsterns politiska propaganda än att sakligt och objektivt rapportera sanningen. Och sanningen är att dessa utbrott av kravaller bara är en brakskit i världsrymden mot vad som komma skall.
