Surkille’s Weblog

Läs igenom hans debattinlägg i Vlt finn fem fel eller fler

vilken lögnare!

S: Stoppa tillbakagången till Fattigsverige!

Sverige var ett fattigt bondesamhälle långt in på 1940-talet, då landet ännu styrdes av starka kapital- och godsägare med mer eller mindre livegna statare. Först efter andra världskrigets slut började Sverige sin moderna samhällsutveckling, mycket tack vare hjälp av folkrörelser och politikers nationella ansvar. Tillsammans med industrins snabba utveckling skapades nu viktiga förutsättningar för framför allt en god social-, bostads- och arbetsmarknadspolitik. På några få decennier uppnådde Sverige världens näst högsta levnadsstandard.

Vartefter ekonomin och standarden i Sverige blev högre, tycktes också det individuella samhällsansvaret minska -både politiskt och nationellt. Individualism/egoism började breda ut sig bland människor. Redan på 1980-talet började solidariteten och ansvaret människor emellan svikta. Nu gällde det att se om sitt eget hus. Många företagsägare började ta ut största möjliga vinst från sitt företag i stället för att återinvestera för framtiden. Skatteplanering kom på modet och storföretagens direktörer såg till att de fick oskäligt höga löner och bonusar, detta trots att de i vissa fall varit tvungna att ta hjälp av konsulter. Många sålde sitt företag till utlandet, för att via andra länders låga skatter, sociala stöd och löner fortsätta driva in vinster. Mammon började tala.

Under 1990-talet drabbades Sverige av en svensk finanskris, vars orsaker de lärde ännu tvistar om. Den dåvarande statsministern Carl Bildt som inte ensam mäktade med att vända skutan uttalade sig gärna om socialdemokraternas dåliga skötsel av ekonomin och att felet till eländet således helt låg på den tidigare s-regeringen.

Då den nya s-regeringen tillträdde fick finansminister Göran Persson ansvaret att leda Sverige ur krisen. Detta gjorde han bland annat med hjälp av en så kallad värnskatt och genom att dra ner på svenskens socialekonomiska skyddsnät.

Hösten 2006 fick den borgerliga alliansen regeringsmakten och kom denna gång till ett dukat bord med kassaöverskott och en arbetslöshet som stadigt börjat minska. Hela äran för denna vändning samt överskott har alliansregeringen tagit. Förr skyllde man alltid på att s-regeringar förstörde statsfinanserna. Man ville inte ens med en viskning erkänna det dukade bord de denna gång kommit till. I stället gör man ständiga attacker på Socialdemokraterna om att de klagar, inte har någon egen politik och är
regeringsodugliga.

Nu har de borgerliga åter ”oturen” att hamna i en finanskris. Denna gång orsakad av främst utländska kapitalägares spekulationer eller lånat vinstuttag, som nuvarande regering kräver ska betalas av främst sjuka, arbetslösa och pensionärer. Arbetslösheten i Sverige växer och nuvarande arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin upplyser oss om att 2009 kommer att bli ett ”skitår” -och kanske nästa år också. Om arbetslösheten i Sverige ökar ännu mer så beror det enligt honom helt på omvärlden. Det personliga och politiska ansvaret gäller bara sossarna och dem som inte ”vill arbeta”. ”Regeringen kan ju inte göra något när företagens kunder utomlands försvinner”, sade han nyligen i SVT.

Littorin och hans allierade hade bara en politik för högkonjunktur. Dock inte för ”skitår”. Risken är stor att Sverige återigen blir ett land med stora klasskillnader. Och skulden till detta tycks ingen ha i den nuvarande regeringen.

Karl Pejcic
ordförande i Västerås socialdemokratiska
tjänstemannaförening