Vi ger årligen bort runt 35 miljarder som vi lika gärna hade kunna spolat ner i toaletten. I boken Pengarna som försvann skriver Jan Mosander om Sida och deras korrumperade styrning. Boken borde alla läsa. Jag har länge hävdat att biståndet borde avskaffas. Att ge pengar till de styrande i länder gagnar inte de fattiga. Vad som sker är att diktaturer som Zimbawe med idioten Mugabe kan sitta kvar. Vi har genom åren gett miljarder till den vettvillingen. Nu får det vara nog. 1 %av bnp går till bistånd gissa hur mycket som går till forskning? Jodå du gissade rätt 1 %. Forskningen är ungefär 100 gånger viktigare än att kasta pengarna i sjön men våra dumma politiker verkar inte förstå särskilt mycket.
Jan Mosander har samlat sina reportage i en läsvärd bok.
Sverige ger bort 28 miljarder kr om året i u-landsbistånd. Det innebär att varje dag måste SIDA placera 77 miljoner kr för att bli av med pengarna; då kan det ju inte bli så noga med placeringen och revideringen. Iväg med pengarna bara.
När jag läser journalisten Jan Mosanders bok om SIDA:s penningsvindel svindlar det också för ögonen på mig – att få Jan Mosanders många radioreportage presenterade så här, i ett sammanhang och inom pärmarna för en lättläst bok, får mig att ifrågasätta hela biståndet eftersom det endast tycks gynna korruption inom en etablerad politisk elit, i Afrika, i Sverige.
Jag undrar om det inte vore bättre att med flygplan fara över de afrikanska länderna och sprida pengarna på måfå luftvägen såsom flygblad – då har de fattiga åtminstone en chans att lägga beslag på en del pengar – nu ramlar det mesta rakt ner i fickorna på överheten och gynnar en ofantlig korruption.
Jan Mosanders journalistiska hemlighet är enkel, likaså hans arbetsmetoder: Han tar sig omaket före att gå in på SIDA, sätta sig i arkivet och begära fram handlingarna för olika u-landsprojekt. Det verkar kvitta vilket ärende han beställer in, alltid samma visa, korruption, slöseeri och ineffektivitet flyter upp.
Göran Perssons Östersjömiljard är ett sådant exempel, innan allt var avslutat hade Persson svindlat iväg två miljarder ur sin egen lilla godispåse – inga mätbara effekter finns. Jan Mosander letar på den estniska landsbygden upp en synagoga som renoverats för miljoner ur den svenska Östersjömiljarden – en synagoga in the middle of nowhere där det inte finns en församling – inte ens de få judar som finns kvar i landet vill ha den.
Bland SIDA:s papper är det stor oreda, mer än 12 000 handlingar som rör olika ärenden är försvunna, ligger i högar på chefernas bord eller är aldrig registrerade, därtill har datorerna kracshat och allt är en enda stor oreda – SIDA är en administrativ katastrof.
Bland det mest stötande som förekommer och avslöjas i boken är budgetbiståndet tillMocambique där 700 miljoner om året rinner rakt in i budgeten och försvinner där, inget kommer de fattiga till del.
En annan jätteskandal är biståndet till Ryssland, landet med den tredje största valutareserven i världen.
Av vilken anledning skall Sverige skänka 400 miljoner kr om året till Ryssland, kan inte denna oljejätte betala sina HIV-sjuka med egna pengar, bygga sina egna reningsverk, ta hand om sina egna barn utan svensk medverkan?
Den senaste revisionsrapporten om SIDA hann Jan Mosander inte få med mycket av i boken, men det räcker med det han grävt fram på egen hand.
Varför ger vi då bistånd? Det började väl som alltid med de ädlaste motiv, pengarna blev sedan så stora att SIDA och därav beroende organisationer började leva sitt eget liv och vi fick det biståndsindustriella komplexet, som sysselsätter tiotusentals personer, till och med Sveriges Radio där Mosander arbetar mottar 100 miljoner om året i smörjepengar.
Den som går emot ökat bistånd är ond.
Den som vill vräka ut ännu mer pengar är god.
Jan Mosander: Pengarna som försvann. Missbruk av det svenska biståndet. Fischer & co. 149 sidor.
I en annan mycket bra bok kan du läsa mer om det svenska biståndet.
Sveriges afrikanska krig
Sveriges afrikanska krig av Bengt Nilsson är en uppgörelse med hela den svenska biståndskulturen och avslöjar hur Sida under flera decennier har finansierat krig och stöttat diktaturer i Afrika. Med konkreta exempel från Etiopien, Uganda och Sudan visar Bengt Nilsson hur biståndspengar systematiskt försnillas och leds på avvägar för att slutgiltigt hamna på konton som kontrolleras av militären.
I Uganda har regeringen fört krig mot sina egna medborgare i över 20 år. Sverige har hela tiden varit en frikostig sponsor av denna blodiga verksamhet, vars offer till stor del är barn som tvingas ut i strid. I boken intervjuar Bengt Nilsson ugandiska journalister, politiker och människorättsaktivister som anklagar Sverige för delaktighet i våldet.
Sudan plågades av ett inbördeskrig mellan 1983 och 2005. Under samma tid skänkte Sverige en halv miljard kronor som skulle användas för livsmedelshjälp. Merparten av de pengarna försvann till annat än mat, den mat som kom fram försörjde till stor del de stridande soldaterna. Sverige donerade också miljontals kronor till en norsk biståndsorganisation som i hemlighet hjälpte gerillan med materiel och förnödenheter.
I drygt trettio år har journalisten och författaren Bengt Nilsson bevakat Afrika för olika svenska medier, främst televisionen. Han arbetade under flera år som utrikesreporter på Aktuellt, SVT, med Afrika och Mellanöstern som specialområden. Se hans hemsida www.ethnopress.se för en närmare presentation.
Jag borde ha lärt mig nu, men varje gång jag läser om hur Sverige och EU skickar bistånd till mördarregimer blir jag förbannad. Göteborgs-Posten skriver i ledaren Tyst diplomati är inte nog:
Dawit Isaak har nu suttit sju år i fängelse i Eritrea, utan vare sig åtal, försvarsadvokat, rättegång eller dom. Han får inte ens ta emot besök. Hur illa skall ett land uppföra sig för att bli omöjligt för EU-bistånd? Eritrea är en rättslös militärdiktatur. Ändå planerar EU att utöka biståndet!
Ja, man kan fråga sig hur korkade och naiva vi är i Europa. Vi bränner våra skattepengar på svin. Och låter dem hålla våra medborgare fångar. Hur sinnessjukt är inte det? Alla utbetalningar borde stoppas omedelbart. De ska inte ha en krona, förrän de släpper de politiska fångarna. Inte ens katastrofbistånd är motiverat. Det finna andra delar av världen där bistånd kan fungera som belöning för att man utvecklas åt rätt håll.
Afghanistan till exempel. Det är idiotiskt att världen inte lever upp till löften om bistånd till Afghanistan. Landet är inne i en demokratisk process, men den hotas nu i avsaknad av utvecklingsbistånd. Vårt bistånd ska belöna dem som har rätt ambitioner, men saknar medel. Inte belöna dem som dödar, förtrycker och våldtar. Lägg om! Lägg om!
Suss sade
Började läsa ”Pengarna som försvann” men blev så jävla förbannad och lade ifrån mig boken… Ska återuppta läsningen dock.