Surkille’s Weblog

Den goda Jens tycker om mångkulturen. Jens anser vi ska vara snälla och toleranta mot muslimer eftersom snart är vi i minoritet. Jens vurmar för invandringen med bor själv Stockholms innerstad långtifrån invandrartäta områden. Hyckleri? Ja det anser jag att det är!

Det kan vara intressant att se var integrations Jens Orback bor och lever, han bor på söder och har jobbat med kommunala frågor i bla gamla stan. Ingenstans i Sverige är diskrimineringen på bostadsmarknaden mot utomeuropeiska invandrare så stor som just i Stockholms innerstad.
Jens själv bor i ett ariskt ghetto, långt från mångkultur.

Om man tar Södermalm (Jens kvarter) som exempel, det mest invandrartäta och nära invandrartäta innerstadsdelarna Möllevången och Nørrebro (KPH) som en innerstadstockholmare överhuvudtaget kan komma. Södermalm delas in i två distrikt: Maria-Gamla stan (där gamla stan också ingår), samt Katarina-Sofia. Södermalm var tidigare klassiska arbetarkvarter. På söder kostar dock lägenheterna idag mångmiljonbelopp. En journalist och makthavare som bor på Söder kan därmed inbilla sig leva någon slags proletär och multikulturell miljö.

Söder är idag istället en isolerad tummelplats för miljonärsvänstern när de vill leka arbetsklass och tumla runt bland krogarna och dricka välbevakad 50-60 kronors pilsner. Endast 13 % av alla södermalmsbor har idag utländsk bakgrund, av dessa har ca 27 % utomnordisk eller okänd bakgrund. Det blir ca totalt 3,5 % med utomeuropeisk bakgrund på söder. Jag har även i samtal med brevbärare upplysts om att det kan finnas 5-6 st utomnordiska efternamn per “bit” dvs, 400 hushåll i innerstan. Antalet människor med Afrika och mellanösterursprung boende i innerstan är i det närmaste obefintligt och de fåtal som finns är domineras av ambassadpersonal och rika studenter från hemländernas (ofta korrupta) nomenklatura. Andelen nyanlända afrika och mellanösterninvandrare i innerstan är 0.

Situationen är precis det omvända i områden typ Rosengård. Där över 90 % är av utomnordisk börd och majoriteten är från utomeuropeiska länder. I Malmö totalt är andelen invandrare 40 % och i åldersgruppen 0-18 år är svenskarna i Malmö stad redan i minoritet. Detta hindrar dock inte
journalistkåren i Stockholms innerstad att märkligt nog åka ända till Skåne på reportageresor, bo på skyddade lyxhotell centralt i Malmö för att peka finger och leta ”främlingsfientlighet” bland den skånska ursprungsbefolkningen i diverse reportage.

Journalister var förr (på 50-talet) en ganska lågbetald grupp och en del av arbetarklassen, men har ökat sin status och lön väldigt mycket, och en journalist i innerstan tjänar nu bra mer än dubbelt så mycket som en medelinkomsttagare. Tidningen Journalisten gjorde en ovetenskaplig undersökning av var 177 slumpvis utvalda reportrar på Expressen och Dagens Nyheter är skrivna. Det visade sig att 67 procent bor i Stockholms innerstad. Övriga återfinns påfallande ofta i välmående områden som Bromma, Hägersten och på Lidingö.

Eftersom de också ofta är gifta med andra journalister och makthavare i innerstan blir därmed hushållets inkomst ofta fyra gånger så hög som medelhushållets. De tenderar att snabbt tappa kontakten med vanligt folks tillvaro. I och med att så många journalister också är gifta med varandra och nästan enbart umgås med andra journalister på en isolerad blir deras referensram väldigt liten och konsensus och uppstår lätt, och det är just utifrån deras erfarenheter eller snarare totala brist på utformas idag och spekuleras över invandringspolitiken på riksplanet. Det är faktiskt här normerna för det politiskt korrekta inom invandringsdebatten stiftas i Sverige. En journalist på en daglig större tidning kan ofta vara gift med en journalist som jobbar på TV - det innebär att alla i den lilla kretsen i den mediepolitiska eliten känner nästan till alla andra. Det finns också otaliga personsamband mellan folk i media och politiska makthavare.

Mångkultur för “reservatsborna” (Jens och hans grannar) är alltför ofta att äta lunch på en exotisk restaurang eller köpa grönsaker på torget av den kulinariske pendlande försäljaren. Om maten inte smakar, behöver de inte gå dit igen, det är mångkultur i en dos de själva råder över och tror sig känna till.

Regeringens uttalade politik och mål är ju i grunden just inkvotering och positiv särbehandling är absolut inget man tvekar inför. Sakfrågan är närmast, törs Jens Orback göra det i innerstaden? Mitt ibland redaktörer, debattörer. kollegor och journalister och deras barn i sina surt förvärvade miljonlägenheter? Eller är inkvotering och positiv särbehandlig något i innerstadsenklaven (makt o media) menar är något som bara gäller andra men inte dom själva?

I Stockholm är hyresbostadsköerna ca 15 år. Om regeringen och den mediepolitiska eliten menar allvar med sin integrationspolitik så borde man ganska snart ge företräde för nyanlända utomeuropiska invandrare i innerstadens hyreslägenhetsköer. (betalar gör ju socialen) Andelen hyreslägenheter i innerstaden är ca 50 %. Med en omsättning på 3-4 % per år på hyreslägenheterna måste denna positiva särbehandling verka i minst 20 år. Sanningen är kanske att Socialdemokratin inte har råd att konfrontera dagens regimtrogna och licensbetalda journalistkår och miljonärsvänster med deras egna åsikter och krav de ställer på andra. Det vore säkerligen ett fatalt politiskt självmord och det vet man. Koncensus : - Inga araber i innerstan!

Vilka humanistiska värden gagnar dessa politiskt korrekta genom att vilja ge människor oftast helt utan flyktingskäl permanent uppehållstillstånd (livstidsförsöjning av svenska skattebetalare) någonstans i Ghetto-Sverige och samtidigt frånta dem alla mänskliga värden genom att göra dem bidragsberoende och inhysa dem i särskilda segregerade allt mer islamiserade, patrialkala och våldsamma bostadsområden?

Framförallt: Vems ungar skall integrera muslimernas? Varför inte Jens egna 4 barn? Det är ju i skolorna den verkliga integrationen sker. Innerstadsskolorna där elitens barn går är ju idag närmast kliniskt rena från nyanländ “mångkultur”.

Tydligen är regeringens avsikt att det enbart är arbetarklassen, som aldrig tillfrågats och deras barn som skall integrera arabernas ungar. Misslyckande från arbetarklassens sida förklaras enkelt av fåtöljsocialisterna i innerstan med påstådd rasism och främlingfientlighet