Surkille’s Weblog

Masoud Kamali, född 22 april 1956 i Iran, är professor i socialt arbete vid Mittuniversitetet och vid Centrum för multietnisk forskning vid Uppsala universitet.Kamali har en grundexamen i sociologi från Linköpings universitet och en socionomexamen från Socialhögskolan vid Stockholms universitet. Under studietiden arbetade han parallellt som socialsekreterare.När Kamali i Göteborgs-Posten 26/1 2002 skrev om mordet på Fadime Sahindal och hävdade att “mord där förövaren och offret har svensk bakgrund” kategoriseras som “modernt” och “normalt”, blev han riksbekant. I Aftonbladet skrev han 29/10 2003 med anledning av slöjdebatten att “självutnämnda invandrarexperter” har gaddat ihop sig med “vita feministiska fundamentalister” för att fördöma slöjor och islamiska skolor. Han liknade dem som kritiserar islamismen vid “nynazister” och angrep “själva moderniseringsidealen”, som sades förena Hitler, Mussolini, Stalin, Khomeini och Bush.^[1]Kamali är medförfattare till antologin Debatten om hedersmord. Feminism eller rasism (Svartvitt & Expo, 2004), i vilken han diskuterar dessa fenomen som beskrivna utifrån ett polariserande rasistiskt tänkande, vilket enligt Kamalis mening är grunden till att problemet inte kan bemötas. Han har med anledning av detta kritiserats för att relativisera kvinnoförtryck och hedersvåld. Kamali skriver bland annat att skolan och socialtjänsten skapar “ett belägringstillstånd” hos invandrarfamiljer: “Samhället visar än en gång att de inte är välkomna här, att de inte tillhör ´oss´, att de inte ens har rätt att påverka sina barns liv.” Personer som företräder en sekulär kritik av fundamentalism och hotkultur, förespråkar enligt Kamali “stalinistiska metoder i kampen mot religion och traditionalism”. Han har även i en intervju hävdat att “det finns ingen speciell hederskultur” , något som fått hård kritik av advokat Elisabeth Fritz, en av Sveriges främsta specialister på hedersrelaterade brott.^[2],Han utsågs 2004 av dåvarande integrationsministern Mona Sahlin till regeringens särskilde utredare i diskrimineringsfrågor, med utgångspunkt i maktperspektiv, integration och strukturell diskriminering. Detta har resulterat i tolv rapporter, där Kamali återkommer till tesen att den misslyckade integrationspolitiken beror på ett särskiljande mellan svenskar och invandrare som resulterat i att föreställningar om olikheter och rasism cementeras. Utredningarna skapade en dispyt mellan Kamali och bland andra Mauricio Rojas, där Rojas framhöll att Kamalis förhållningssätt mot andra forskare är antidemokratiskt, eftersom han uttryckligen säger att andra forskare är delaktiga i en rasism som genomsyrar debatten.^[3] I sin roll som regeringsutredare har han även anklagat folkpartiet för främlingsfientlighet och “rasistiska utspel”^[4].Kamalis tillträde som särskild utredare i diskrimineringsfrågor har ifrågasatts av många svenska samhällsvetare. Kamali ingick till en början i en utredning, ledd av stasvetarprofessorn Anders Westholm, med uppgift att “ta fram fakta om fördelningen av maktresurser och inflytande mellan invandrare och befolkningen i övrigt”. Som bakgrund är Anders Westholm den ende svenske statsvetare som har blivit publicerad i American Political Science Review – världens högst rankade statsvetenskapliga tidskrift. I april 2003 hoppade Kamali tillsammans med Paola de los Reyes av utredningen genom en DN Debatt-artikel. Anledningen som uppgavs var bland annat att Anders Westholm var ”i total avsaknad av erfarenhet inom fältet” och att det ”enligt denna svenskhetens primat … [inte] är nödvändigt att vare sig rådgöra eller ta till sig andra erfarenheter, i synnerhet inte erfarenheter från den som är underordnad andra”. Kamali ansåg att strukturell diskriminering förekommer och inte behövde utredas vidare, något som Westholm inte visat förståelse för. Den ansvariga ministern, Mona Sahlin, tog Kamalis parti genom att avpolletera Anders Westholm som endast fick publicera utredningens resultat som en departementsintern rapport.Sahlin utsåg istället Kamali till särskild utredare i en ny utredning om strukturell diskriminering, integration och makt. Kamalis instruktioner utgick från att strukturell diskriminering förekommer. Forskningen skulle därför inte utreda om så var fallet utan istället beskriva metoder för att bekämpa diskriminering. Mona Sahlin och den socialdemokratiska regeringen fick hård kritik för att ha styrt en vetenskaplig utredning genom att i förväg bestämma vilka slutsatserna var. Nära sjuttio forskare, bland andra Bo Rothstein och Olof Petersson skrev till regeringen i protest och menade i handlandet innebar en politisering av utredningsväsendet. Sahlin svarade att protesterna gav uttryck för ”rasistiska undertoner”.För närvarande leder Kamali det EU-finansierade forskningsprojektet The European Dilemma: Institutional patterns and politics of Racial Discrimination.

• I dagens Europa, och i Sverige, har muslimerna tagit den plats judarna hade på 30-talet.

  • Källa: Aftonbladet 29/10 2003.

• Den alliansen [kritiker av islamismen] framställer sig som ett humant alternativ som enar självutnämnda ”invandrarexperter” med inhemska ”vita feministiska fundamentalister” för att frigöra ”förtryckta invandrarkvinnor”.
  Vad skiljer dessa grupper från de nynazister som häromdagen demonstrerade mot moskébygget i Växjö?
  I själva verket delar de många åsikter och metoder som har sin grund i själva moderniseringsidealen, nämligen att vi, med politiska medel, kan skapa ”nya, fria och rationella individer”. Många, från Hitler och Mussolini och Stalin, till Khomeini och Bush, har försökt och försöker att förverkliga detta grundideal och har misslyckats.